Elisabeth lotsar Lantbruk mot framtiden

–Jag vill lyfta fram våra säljchefer. De ska vara våra talesmän och tillsammans med säljarna ska de vara våra öron och ögon utåt. Riktningen är utstakad och vi är på väg åt rätt håll. Min uppgift är att lotsa organisationen vidare och skapa förutsättningar för alla att vara så professionella som möjligt i sitt arbete.

Elisabeth Ringdahl är sedan oktober chef för Lantmännen Lantbruk och hon ser på framtiden med tillförsikt. Hon tror på en framtid för svenskt lantbruk och Lantmännen Lantbruk.
 

Elisabeth har en lång bakgrund på Lantmännen. Hon är utbildad civilekonom och fick efter utbildningen traineejobb på Volvo, varpå hon hamnade på Volvo Construction Equipment. Under 13 år arbetade hon med reservdelsaffären där och blev väl förtrogen med Volvos gula maskiner. Därifrån är steget inte långt till Swecon. 2003 kontaktades hon av dåvarande vd för Swecon, Håkan Pettersson, som värvade henne som ekonomichef för hela Swecongruppen. Det var under ett expansivt skede på Swecon när verksamheten utvecklades utanför landets gränser och bland annat expanderade i Baltikum och Tyskland. Elisabeth kom att arbeta nära Håkan Pettersson och när maskindivisionen bildades 2009 började de båda arbeta inom denna.

– Efter ett par år kände jag att jag måste vidare. Arbetet på divisionsnivå låg långt från affären och var helt enkelt inte tillräckligt stimulerande. 2013 fick jag arbete utanför Lantmännen, på ett mindre företag inom stålindustrin. 

Det blev dock bara två års ”prao” utanför Lantmännen. Redan 2014 hörde dåvarande lantbrukschefen Johan Andersson av sig och lockade tillbaka Elisabeth, denna gång som divisionscontroller till lantbruksdivisionen.

– Skillnaden är ganska stor mellan Swecon som ju är ett rent affärsdrivande företag och på Lantbruk, som måste se till kunden både i sin egenskap av nyttjare och sin egenskap av ägare. Det är roligt att vara i kärnverksamheten. Här har man en helt annan kontakt med ägarna och en annan inblick i affären.

Ordinarie sedan oktober

I mars förra året gick Elisabeth in i rollen som chef för Lantmännen Lantbruk i samband med Johan Anderssons sjukskrivning och i oktober övergick tillförordnandet i ordinarie tjänst. Efter snart ett år som ledare för verksamheten framhåller Elisabeth Lantmännen Lantbruk som ett företag det är lätt att vara stolt över, fyllt av kunniga och mycket engagerade medarbetare.

– Jag kan inte så mycket om själva lantbruket, men jag litar på att mina medarbetare har kunnandet. Vi har en mycket kunnig ledningsgrupp – min uppgift är att vara en bra ledare.

Att hon inte kan så mycket om lantbruk är dock en sanning med modifikation visar det sig när Grodden klämmer henne lite på pulsen. Hon är uppvuxen på en liten gård på landet. Hennes pappa jobbade i skogen och hennes bror är deltidsbonde.

– Det var lite av en Bullerbyuppväxt och jag kan faktiskt mina sädesslag, säger hon med ett skratt och fortsätter:

 – Min uppväxt har i alla fall gett mig en god förståelse för lantbrukets villkor, det är viktigare än detaljkunskap.

 Engagerad i affären

Att gå från rollen som divisionscontroller till att vara divisionschef är ett tämligen stort steg. Att ha affärsansvar är något helt annat än att vara ekonom. Men intresset och engagemanget för affären ger henne stora fördelar.

– Jag ser mig inte som en ren ekonom och tycker det är roligt att få möjlighet att driva strategiarbetet. Jag vill inte lägga mig i detaljerna, de som kan affären bör också vara de som sköter detaljerna. Däremot är det en fördel att region- och säljcheferna ligger direkt under mig, eftersom jag då får en närhet till affären.

Produktutveckling, närheten till kunden och den internationella affären är de tre områden Elisabeth vill ägna extra uppmärksamhet den närmaste tiden. Med produktutveckling avser hon inte nödvändigtvis nya produkter, utan snarare nya portföljer, nytänkande kombinationer och nya bättre villkor.

– För framtiden är det viktigt att se på helheten – att kunna ha kombinerade erbjudanden som innebär en fördel för lantbrukaren. Ett av mina mål är att öka samarbetet med Maskin. Där har vi oerhört mycket att vinna, både vi och Maskin.

Kundnärhet är det andra området Elisabeth nämner. Med det menar hon inte i första hand någon förändring i antalet säljkontor, utan snarare högre kvalitet, större kunnande och bättre säljverktyg på de kontor som finns.

– Vi ska vidareutbilda våra säljare och tänka i regioner. Det är inte självklart att vi ska ha samma säljtänk på olika håll i landet. Inriktningen i produktionen ser inte likadan ut i olika regioner, vi behöver kanske tänka i produktportföljer som skiljer sig åt på skilda håll i landet.

Den internationella affären är något som ligger Elisabeth varmt om hjärtat. Hon var själv med i Baltikum när Swecon expanderade där runt 2003, nu sitter hon med i Scandagra Baltikums styrelse och ser fördelarna med att finnas på plats på en marknad som står under intensiv konsolidering.

– Jag tror mycket på vår internationella affär, framför allt spannmålsaffären gynnar oss. Vi behöver volymen och har en fördel av att finnas på plats i tider när branschen konsolideras. Men det jag kan känna är att vi, för att bli riktigt framgångsrika, måste stärka vårt kunnande om hur man gör affärer i andra länder. Villkoren skiljer sig åt, traditionerna är olika.

Kunden i centrum

Hur ser du på frågan om lantbrukaren som nyttjare och lantbrukaren som ägare?

– För mig är lantbrukaren kund. Vi gör affärer med våra kunder och vi ska driva en lönsam affär. Koncernstyrelsen styr vår verksamhet genom de ekonomiska mål som sätts för vår lönsamhet. Så länge vi sköter vår affär, fullföljer våra åtaganden och är tillmötesgående mot våra kunder tror jag att vi kommer att ha dem med oss också som ägare.

I det sammanhanget nämner Elisabeth också tvärgrupperna som hon ser som utmärkta bollplank.

– Tvärgrupperna ska vi absolut utnyttja. Vi ska vara med och lyssna. Det är viktigare att lyssna och vara lyhörd än att stå och prata inför folk. Jag tror mer på den typen av kommunikation som ger oss input till vår verksamhet.

Hon återkommer till den viktiga säljorganisationen och säger med eftertryck att hon inte anser att hon ska lägga sig i de operativa delarna av affären. Kunderna ska inte känna att de måste ringa direkt till henne – det är regioncheferna som ska ha de samtalen.

– Jag fick frågan när jag tillträdde vad jag hade tänkt att ändra på och mitt svar är och förblir – jag är inte här för att ändra inriktning. Riktningen är redan utstakad på ett utmärkt sätt. Vi är på väg åt rätt håll och ditåt ska vi fortsätta. Min uppgift är att lotsa och leda och se till att vi är så professionella som möjligt i vårt arbete.

Hon tror att en organisation med självförtroende är en förutsättning för framgång.

– Vi ska sträcka på oss, vara lite kaxiga. Med det menar jag inte självgoda, vi får aldrig sluta vara lyhörda, men vi har gjort en fantastisk resa och det ska vi ha i bakhuvudet. Fortsätter vi den här vägen kan vi möta kunderna på ett ännu bättre sätt och då tjänar vi också bättre.

Vad tror du om framtiden för svenskt lantbruk?

– Personligen tror jag mycket på det svenska lantbruket. Vi kommer säkert att även fortsatt se färre, men större enheter. Men jag tror samtidigt att det finns plats för små lantbruk som tjänar pengar på koncept av olika slag. Konsumenterna blir alltmer medvetna om vad de äter och hur det produceras. Sammantaget borde dessa faktum leda till ett välmående svenskt lantbruk.

Text: Helena Holmkrantz
Bild: Freddy Billqvist

Dela:  
 
Tipsa en vän
Din kommentar har skickats. Ett fel inträffade. Försök igen senare Stäng
Kontakta oss
Ditt meddelande har skickats Ett fel inträffade. Försök igen senare Stäng