Växtförädlarens kamp mot gulrosten

De fem senaste åren har nya aggressiva raser av gulrost invaderat svenska åkrar. Svampen muterar snabbt och en vetesort som varit helt fri från rost ena året kan vara kraftigt angripen nästa år. Tina Henriksson, höstveteförädlare på Lantmännen Lantbruk i Svalöv, förklarar att utvecklingen fått växtförädlingen att söka sig nya vägar för att hitta en hållbar resistens.

Reportage från Grodden nr 4 2015. Text och bild: Helena Holmkrantz.

Gulrosten ökar i hela Sverige från att i många år framför allt varit ett sydsvenskt problem. Gulrost var en icke-fråga i Mellansverige bara för några år sedan. 2008 började de första angreppen dyka upp i Mellansverige, först i rågvete, sedan även i vete. Förr om åren kunde man räkna med gulrostangrepp i framför allt höstvete kanske vart femte år. I dag ser vi gulrost i såväl höst- som vårvete samt rågvete, i stort sett varje år samtidigt som problemet alltså spritt sig norrut i landet. Gulrost är relativt lätt att bekämpa om man hittar angreppet i tid och sätter in svampbekämpning direkt. Men den lavinartade spridningen och den extra kostnad som bekämpningen medför gör att det satsas en hel del resurser på att ta fram resistenta sorter. Att skapa en större kunskapsbank kring gulrost är också det en del i arbetet.

Nya svampraser

Vad tror man då är anledningen till ökningen av gulrost? Milda vintrar kan ge förutsättningar för rosten att övervintra, så klimatförändringar med mindre vinterkyla kan öka trycket. Regn och fukt är också något som svampen trivs med, svala vårar och somrar som årets har gynnat gulrosten. Däremot tycker svampen inte om störtregn eller torrt, varmt klimat. Men även om klimatet spelar stor roll för förutsättningarna är orsaken bakom ökningen troligen en annan, nämligen nya svampraser:

– Tidigare sa man alltid att gulrost kom med vindarna från England, men de raser av gulrost vi ser nu i både Sverige och Danmark är svampraser som inte finns på de brittiska öarna, konstaterar Tina.

Kontroll viktigt

Det är inte möjligt att avgöra vilken gulrostras man har i sitt fält med blotta ögat. Det måste ett laboratorium avgöra. Utvecklingen av en ny svampras kan gå mycket fort och för lantbrukarens del innebär det att extra observans är nödvändig. Att kontrollera fält, även de med så kallat resistenta sorter har blivit en nödvändighet.

Tina tar höstvetesorterna Cumulus och Nimbus som exempel. De var helt rena när de lanserades för några få år sedan. Men mycket snart efter lanseringen fick de stora angrepp av en ny svampras. Samma sak hände med höstvetesorten Tulsa.

– Den snabba utvecklingen har varit ett problem för oss inom växtförädlingen. Tidigare satsade vi på att få fram sorter som var helt fria från gulrost, men efter ett litet tag muterade svampen och en ny ras som angrep även helt rena vetesorter uppstod.

Kanske är det just i växtförädlarnas hårda arbete för att få fram rena sorter som kärnan ligger:

– Vi tror att en av anledningarna till den snabba utvecklingen är att de rena nya sorterna skapat ett större tryck på själva svampen och fått den att mutera. Nu prövar vi en ny strategi som innebär att vi försöker ta fram vetesorter som angrips – men bara till viss del. Förhoppningsvis kan det innebära att trycket på svampen minskar och samtidigt att angreppen blir så begränsade att de är lätta att bekämpa, avslutar Tina.

Dela:  
 
Tipsa en vän
Din kommentar har skickats. Ett fel inträffade. Försök igen senare Stäng
Kontakta oss
Ditt meddelande har skickats Ett fel inträffade. Försök igen senare Stäng